Att ha en effektiv läcksökning kan spara kommunerna mycket pengar och är också viktigt för att hushålla med vattenresursen. Det finns studier som visar att det är vanligt att 15-20% av vattnet läcker ut från Sveriges ledningsnät.
Tidkrävande att lokalisera läckage utanför bebyggelse
Ofta övervakas läckage genom områdesmätning med avlyssningsstav samt mätningar av förbrukning via de flödesmätare som finns monterade på huvudledningsnätet.
Flödesmätarna ger en indikation på ”onormal” förbrukning. Trots detta så kan det vara svårt att förstå om förbrukningen är användardriven eller på grund av en läcka. Det är tidskrävande att lokalisera en läcka, särskilt i ledningsnätet i terrängen utanför områden med hårdgjorda ytor och där det är få människor som kan upptäcka och anmäla läckor.
Radardata används för mätning av markfuktighet
Radarsignaler (mikrovågor) interagerar starkt med vattenmolekyler, vilket gör dem användbara för mätning av markfuktighet. Den ökade tillgången till högupplösta radardata har förbättrat möjligheten till övervakning av vattenläckor. Radarsignalen kan tränga in olika djupt i vegetation och mark. Ju högre vatteninnehållet är, desto mer absorberas radarstrålningen och reflekteras i stället för att passera.
Vi har tillsammans med ett VA-bolag tagit fram en metod för att söka läckor i öppna områden utanför städerna som baseras på radarbilder från den europeiska satelliten Sentinel-1.
Vi har lång erfarenhet av att använda satellitdata för att kartera olika företeelser och skeenden. Det europeiska Copernicus-systemet med en mängd satelliter har ökat möjligheten att löpande följa och övervaka utvecklingen av många olika parametrar som t.ex. vegetation och fuktighet.