Sverige har cirka 3 000 pollinerande insektsarter. Bland vildbin, som är den allra viktigaste gruppen pollinatörer, löper en tredjedel av arterna risk att dö ut. Metria har fått i uppdrag av Naturvårdsverket att ta fram ett geografiskt underlag som tydligt illustrerar var vildbin kan ha sina bo- och födosökarplatser och hur de kan röra sig i landskapet men också var de är förhindrade från att röra sig.
Underlaget kommer att användas som ett viktigt planeringsunderlag på kommunal, läns- och nationell nivå. Det ger möjlighet att lokalisera sannolika problemområden, länkar som är värda att skydda och var man kan skapa nya länkar som till exempel möjliggör åtkomst till större områden av födosökarplatser.
De flesta vildbin i Sverige är solitära vilket innebär att varje hona varje bygger sitt eget bo i marken och föder upp sina larver på pollen.
För att identifiera potentiella boplatser analyseras stora mängder data från flera källor, såsom nationellt sandmarksskikt, fuktighetsindex, markanvändning och NDVI-index.
Bina behöver också tillräckligt med blommande pollenväxter inom flygavstånd från boet för att honan ska kunna livnära sin avkomma. Blommande träd och buskar finns i en mängd olika miljöer i samhället, såsom trädgårdar, fruktodlingar, vägkanter, kraftledningsgator, parker och även i skogsmark.
Det är inte helt enkelt att identifiera dessa miljöer i geografiska data, eftersom det inte bara gäller att identifiera var det finns träd och buskar utan också identifiera om de är blommande arter. Därför har Metria under sommaren genomfört ett pilotprojekt för att se om det är möjligt att använda AI för att identifiera blommande arter. AI-modellen har tränats på fältdata från ett regionalt miljöövervakningsprogram (Remiil) från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och satellitbilder från Sentinell-2.
Blommande ört- och gräsmarker såsom ängar, trädgårdar och parker är också viktiga platser för binas födosök. För att identifiera dessa behövs en mängd existerande geodata som kan indikera blomrika miljöer bearbetas och analyseras. Information såsom Jordbruksverkets "Ängs – och betesmarksinventering", "Artrika vägkanter" från Trafikverket och "Artrika kraftledningsgator" från Svenska kraftnät. Fler antaganden tillsammans med en artexpert görs för att bedöma hur bearbetningen ska ske.
När boplatser och födosökarplatser är identifierade behöver vi analysera om bina har möjlighet att ta sig bina ta sig emellan dessa. Hur biet kan flyga i landskapet beror på en mängd olika parametrar:
För att illustrera hur landskapet ser ut för ett bi skapas marktäckedata som är berikat med information om landskapselement, markslag och markanvändning som påverkar hur vildbina lever och förflyttar sig.
Resultatet av projektet är en nätverksmodell som på ett tydligt sätt illustrerar var vildbin kan ha sina boplatser, hur de kan röra sig i landskapet och därmed också var de är förhindrade att röra sig. Informationen kommer att användas som ett viktigt planeringsunderlag på kommunal (fysisk planering), läns- (grön infrastruktur) och nationell nivå.
Modellen kommer hjälpa till att:
Källa: Naturskyddsföreningen