Naturvårdsverket hade i uppdrag genom regleringsbrevet att ta fram underlag som pekade ut områden som är lämpliga för återvätning för klimatnytta med fokus på åtgärder på jordbruksmark. Uppdraget sker i samarbete med flera myndigheter men främst Jordbruksverket. Metria framställde ett nationellt GIS-underlag visande potentiella våtmarksområden att återväta med tillhörande eventuella påverkansområden i syfte att bidra till klimatnytta, med möjlighet för utveckling för bedömning av nytta för biologisk mångfald, vattenbalansering, vattenkvalitet och grundvatten.
Underlaget behövs för att kunna bedöma eventuella åtagande i samband med paragraf 9.4 till följd av EU:s restaureringslagstiftning som förhandlas nu.
- För att lokalisera torvmarker på jordbruksmark som är lämpliga att återväta har jordartsdata från SGU samt SLU:s torvkarta överlappats med blocklagd jordbruksmark. Dessutom har ytorna överlappats med den nationella dikeskarta som SLU och Skogsstyrelsen tagit fram, men som Metria förfinat, för att hitta de dränerade ytorna, säger Christoffer Keskitalo, GIS- och fjärranalyskonsult på Metria.
- Det har varit ett väldigt roligt projekt som inkluderat en hel del metodutveckling och undersökning av relevanta faktorer för återvätning av våtmarker. Det har också inneburit flera möten med olika myndigheter och det har varit intressant att höra de olika aktörernas fokus när det gäller våtmarker och restaurering. Vi ser fram emot att vidareutveckla arbetet både för Naturvårdsverket och för andra kunder och har många idéer på vidare analyser! säger Cecile Bouju, Junior GIS- och fjärranalyskonsult.
För att hitta lämpliga ytor att återväta räcker det inte att undersöka jordartstypen utan det är viktigt att se hur stor den potentiella våtmarken skulle bli samt hur långt påverkansområdet sträcker sig. De potentiella anlagda våtmarkerna är områden som kommer att få en grundvattennivå vid eller över markytan. Påverkansområdets definieras som all mark som kan få förhöjd grundvattenyta ner till 1.2m under markytan vilket räknas som otillräckligt dränerad mark för jordbruk. Höjddata användes för att modellera potentiella anlagda våtmarker och deras tillhörande påverkansområde vid proppning av diken. I modellen identifieras först proppningslägen genom att söka efter punkten med högst flödesackumulation i anslutning till ett dike, varvid dikena fylldes igen i höjdmodellen för att simulera en proppning av diket. Modellen avgränsar sedan utifrån det teoretiska proppningslägets höjd, andra angränsande höjder som är högre respektive lägre än proppningsläget. Avgränsning görs även mot proppningslägets tillrinningsområde då effekten av proppning främst väntas ske uppströms om proppen.
När potentiella anlagda våtmarker och tillhörande påverkansområden modellerats attributsattes de med hjälp av andra kartdata för att bedöma deras lämplighet att genomföra fysiska åtgärder på. Bland annat lades information om areal av respektive klass i NMD (Nationella Marktäckedata), antal berörda fastigheter, dikestäthet samt markägarslag till. Detta för att exempelvis kunna sortera bort potentiella våtmarker och påverkansområden som redan skulle kunna utgöra våtmark, eller där påverkansområdet sträcker sig ut över exploaterade områden och då inte skulle vara lämplig att genomföra åtgärd på.
Metoden kan i framtiden användas för att göra noggrannare analyser på mindre skala med högre upplösning för exempelvis kommuner eller länsstyrelsers räkning. När potentiella våtmarksytor tagits fram kan analysen utvecklas till att undersöka synergier med andra nyttor såsom vattenrening, grundvattenpåfyllning, och biologisk mångfald.
Figur 1: Ett område med väl definierade gränser för potentiella anläggningsbara våtmarksområden (i blått) och påverkansområden (i rött). Tillhörande torvytor är utritade i gult och teoretiska proppningslägen i grönt För att avgöra eventuell lämplighet och genomförbarhet kan tillhörande attributinformation användas.
Våtmarker är bland de mest artrika miljöerna i Sverige och är viktiga för den biologiska mångfalden. Våtmarker bidrar till en mängd olika ekosystemtjänster som vi är beroende av. Eftersom de kan binda koldioxid spelar de dessutom en viktig roll i arbetet med att bromsa klimatförändringarna.
Våtmarkerna i Sverige har minskat kraftigt i antal. Under det senaste seklet har nästan en fjärdedel av den ursprungliga våtmarksarealen försvunnit. När våtmarkerna minskar eller skadas försvinner också deras biologisk mångfald, viktiga nyttor och funktioner.
Positivt är att många av de svenska våtmarkerna är i relativt gott skick jämfört med situationen i andra länder. Sedan 1980-talet har våtmarkerna dessutom successivt fått ett starkare skydd och det finns ett stort intresse av att bevara, restaurera och nyanlägga våtmarker.
Källa: Naturvårdsverket – fakta om våtmark